Historia om Islandshästen

Islandshästen
" Gudarnas Häst "



 

Islandshästen-Gudarnas häst

Ungefär samtidigt som Harald Hårfagre kom till makten i Norge på 800-talet beslöt sig många norrmän för att söka lyckan på andra sidan havet.. Många for till Irland, andra till Island. Båtarna var små och de kunde endast ta med sig det bästa – så även när det gällde hästarna. De bästa, starkaste, modigaste och vackraste hingstarna och avelsstona angjorde så småningom Island och blev så stamfäder till vår moderna islandshäst.
Väl på Island blev hästen sedd som en statussymbol och som transportmedel - utan den var det svårt att ta sig någonstans på denna karga och klippiga ö. Men den blev även sedd som Gudarnas häst. Vikingarna såg nämligen Islandshästen som symbol för styrka och skönhet, för fruktsamhet och livskraft. Hästen var mycket mytomspunnen och blev ofta besjungen i de gamla sagorna.




 
Hästen som magisk symbol

Att offra en häst var bland de finaste man kunde göra för gudarna, en bra springare kunde blidka självaste Oden en lång tid framåt. Man ansåg också att hästen hade en stark magisk verkan då man reste en nidstång mot någon. Nidstången restes och riktades mot fiender man ville bli av med och om det satt ett nykapat hästhuvud på stången var den mycket mäktig.
På 900-talet beslutade den dåvarande högsta beslutande församlingen, Alltinget, på Tingvalla att all införsel av främmande hästar till Island skulle förbjudas. Det beslöts också att en häst som en gång lämnat landet aldrig får komma tillbaka. Dessa lagar står sig än idag. (Nutidens islänningar kan därför inte ta med sig sina bästa hästar ut på internationella tävlingar eftersom de inte får ta med sig den tillbaka igen. Därför finns de allra bästa hästarna kvar på Island, de kommer aldrig att bli tagna därifrån.)




Renrasig, frisk och stark ras

Då hästarna under drygt tusen år har varit isolerad på denna ö i Atlanten utan uppblandning med andra raser är islandshästen idag en av världens mest renrasiga hästraser. Detta är också anledningen till att islandshästen har behållit gångarterna tölt och pass, medan man i övriga Europa har avlat bort denna förmåga. Island har under århundradenas lopp varit utsatt för många nödår och naturkatastrofer då ett stort antal hästar dött . De starkaste har dock alltid överlevt och ett medvetet avelsarbete har under det senaste århundradet lett till att utveckla rasen i enlighet med dagens ändamål till en robust, tålig och stark ras med stor personlighet och vitt skilda karkatärsdrag. Därför passar rasen ofta såväl gammal som ung, man som kvinna, fritidsryttare som tävlingstyttare, den något rädde och den mer modige.



 
Stor export till Europa

Idag finns nästan 100 000 hästar på Island - detta lilla land som endast har 250 000 invånare. Varje år exporteras tusentalshästar till Europa och ett hundratal till Sverige. Här vaknade intresset för den lilla hästrasen med de många gångarterna på 60-70-talet och 1975 bildades Svenska Islandshästföreningen som idag har lokalklubbar över hela landet.


 
Islandshästens 5 gångarter


Islandshästen är mest känd för sin tölt. Det är en 4-taktig gångart utan sväv. Det innebär att ett ben alltid är kvar i marken och därför är det väldigt bekvämt att rida tölt. Om man lyssnar till klappret av hovarna, kan man höra en jämn 4-takt och man ser att ryttaren sitter väldigt stilla i sadeln. Tölten kallas ofta ”Gudarnas gåva”
Flygande pass är också ett kännetecken för rasen. Alla islandshästar har dock inte en utvecklad förmåga att gå i pass. Riktig flygande pass ska ha mycket energi och högt tempo. Rörelserna sker med både fram-och bakben på ena sidan samtidigt. Pass är fartens tjusning!